Asset Publisher

This is an image

Richard Powers har än så länge inte fått något större erkännande i Sverige. Hans svenska Wikipedia-sida består av tre meningar. För min del har han varit ett sånt där namn som dykt upp lite då och då och jag har tänkt att det där ska jag väl testa nån gång men kanske inte nu. Men den som väntar på nåt gott etc. Hans senaste roman blev kortlistad för Booker-priset och kammade hem Pulitzerpriset för skönlitteratur tidigare i våras. Dessutom handlar den om något så sympatiskt som träd, vilket var tillräckligt för att jag skulle nappa den här gången. Vad jag kan se verkar det tyvärr inte vara någon svensk översättning på gång än och det är kanske förståeligt att det dröjer då bara titeln i sig är en svår lingvistisk nöt att knäcka. 

”Overstory”

Övervegetationen, de höga träden som skuggar och ger skydd åt yngre träd och buskar.

Överberättelsen, en historia som höjer sig över mänskliga tids- och berättarperspektiv och söker ett större sammanhang (och en större mening?).

Huvudkaraktärerna (tillsammans med träden) är nio personer från vitt skilda bakgrunder vars öden sammanstrålar kring en protestaktion mot skogsavverkning. Powers är en riktig nörd och säger sig ha läst mer än 120 böcker om träd under arbetet med boken och lyckas väl med att förmedla både sin ackumulerade kunskap om träden och sin fascination över deras roll i våra ekosystem. 

Vad är en människa och vad är ”naturen”? Likt Descartes själ <--> kropp har dessa begrepp länge varit närmast dualistiskt åtskilda men börjar nu bli redo att omförhandlas. I sin föreläsning om antropocen förra året hävdade Bruno Latour att den politiska filosofin tyvärr inte visat sig mogen uppgiften att förstå mänsklighetens nya belägenhet under ”klimatregimen”, utan det är snarare konsten som kan visa vägen framåt. Han lyfte fram Overstory, både som en magnifik roman i sig men framför allt som den hittills mest avancerade omtolkningen av vad det innebär att vara ett politiskt subjekt i klimatförändringarnas tidevarv; ett subjekt som orsakar förändringar och ett subjekt som är kapabelt att handskas med dem. Vi behöver alla lära oss att bli jordbor, på ett djupare plan än tidigare. Enligt Latour antropomorfiserar Powers inte träden utan bygger en ny relation mellan människa och träd som bidrar till en politisk mognad hos karaktärerna. 
Men allt det teoretiska mumbojumbot kan man egentligen bortse från och bara läsa Overstory som en riktigt välskriven bladvändare (förlåt). Och visst antropomorfiserar han, men när man gör det så pass snyggt som Powers så är det väl ändå okej, kan jag tycka:


The bends in the alders speak of long-ago disasters. Spikes of pale chinquapin flowers shake down their pollen; soon they will turn into spiny fruits. Poplars repeat the wind's gossip. Persimmons and walnuts set out their bribes and rowans their blood-red clusters. Ancient oaks wave prophecies of future weather. The several hundred kinds of hawthorn laugh at the single name they're forced to share.


Det var ett bra tag sen jag läste en bok som både var så medryckande och samtidigt kändes så himla rätt i tiden. Om jag ska vara lite kritisk så visst har vissa bitar tyvärr en touch av väckelselitteratur över sig men som helhet är det en alldeles utmärkt roman, full av empati och patos. Overstory är en bok att träda in i (förlåt igen) och kanske även att växa genom. Läses med fördel i hängmattan.

 

Sommarboktips av Björn Ericson, Norrköpings stadsbibliotek

Reservera The Overstory