Norrköpings Stadsbibliotek 50 år

Kielivalinta

Englishsuomisvenska
Svenskt 70-tals mönster av Carl Johan de Geer.

Mode och klädproduktion på 70-talet

Eva Karlsson är designer och driver idag företaget Teda Art Project. Margareta Backtröm Öberg driver vintagebutiken Lata pigan. Tillsammans gör de textila utställningar, artiklar, kurser samt annat kul som textilnördar kan ägna sig åt. Vi bad Eva och Margareta samtala om 70-talsmode – och som tur var nappade dem direkt, trevlig läsning!

– När jag tänker på 70-talet så tänker jag mig att vänstern växte sig stark, främst bland ungdomar och miljörörelsen slog igenom ordentligt, säger Eva. Ekonomiskt bröts den positiva utvecklingen genom oljekrisen (1973), vilken bidrog ytterligare till att minska den textila tillverkningen. Nya ideal inom inredning var spånplattemöbler, lagerhyllor och rislampor. Här passade inte dyrbara vävnader och exklusiva handtryck. I stället användes enkla metervaror, gärna med namn som "Hanoi" för att markera motståndet mot Vietnamkriget. Oljemålningar på väggar kändes borgerligt och omodernt, idealet i vissa grupper gled till exempel mer åt fotografen Alberto Kordas bild av Che Guevara, blickande mot en blodröd framtid. Eller kanske den mer inhemska "Skända Flaggan" av Carl Johan de Geer? Samtidigt, någon annanstans, lyssnade man på ABBAS senaste platta, säger Eva.

Skända Flaggan av Carl Johan de Geer
Skända Flaggan av Carl Johan de Geer

– Exakt, så var det(!) fullt med dogmatiska fanbärare som stod och vevade slagord, fyller Margareta i och fortsätter. Rent designmässigt var verkligen 70-talet en brytpunkt. Inhemsk produktion försvann, högklassig klädproduktion blev för dyr och allt flyttades till slut utomlands till låglöneländer. Och jag minns med saknad alla fina klädbutiker med sortiment från lokala tillverkare, det var en enorm variation förr i klädutbudet. Man såg modets variation i utbudet från de många konfektionstillverkare som fanns i hela vårt långa land. Nu är det bara kedjor som HM och Lindex som är det enda som finns, urtråkigt. Samma lika, från Ystad till Haparanda, säger Margareta.

När man sysslar med gamla kläder, som jag gör, så syns det väldigt tydligt hur designen avspeglade det ansträngda ekonomiska läget under 70-talet, alla moment som inte som inte var nödvändiga försvann inom en stor del av produktionen. Marimekko är ett bra exempel: stora färgglada tryck på billig lakansväv som maskerade den enkla tillverkningen. Fast jämför man den tygkvaliteten med dagens så är den toppenbra, berättar Margareta. Som också minns alla fruktansvärda knastrande syntetmaterial och menar att där har man lyckats bättre i dag, med känslan i tygets yta, samtidigt som egenskaperna hos syntetfibrer är fortfarande likadana som i en plastpåse.

70-talsmönster av: Vanja Djanaieff, vita svanar med grönnäbb mot röd bakgrund. Ritva Wahlström, Gula ormliknande slingror och vita rundlande slingror mot orange bakgrund. Sven Fristedt, vita eklövformer ojämnt utspridda på en orange bakgrund.
70-talsmönster av från vänster Vanja Djanaieff, Ritva Wahlström och Sven Fristedt, foto Eva Karlsson

Snart också på grund av pandemin så kommer kläder bara att vara tillgängliga på nätet, kan tycka att modet har blivit extremt likriktat över hela världen, säger Eva. Och berättar att produktionstekniken som började införas under 70-talet är den dominerande idag, med små sömsmåner, overlock, snåla infodringar, billiga knappar och billiga tyger. Hon menar att mycket av kläderna som tillverkas idag inte är gjorda för att hålla.

– Det finns ingen hållbarhet med ”fast fashion”, affärsidén som kom under 70-talet, säger Eva. Hon menar att man måste gå tillbaka till modellen att tillverka kläder av så bra kvalitet att de kan användas länge. Kläder ska tålas nötning så att de kan ändras och lagas istället för att bytas ut. De kläder som finns i butiker idag är för det mesta rena skräpet, säger Eva.

Under 70-talet fanns fortfarande högklassiga kläder parallellt med lågprisproduktion, det gick att köpa fina kvalitetsplagg även om det mest var äldre och välbeställda personer som gjorde det. Det fanns fina jeansplagg i riktigt rejäla denimtyger som kunde slitas på tills de var perfekt blekta och nötta. Jeansmodet var av mer unisexkaraktär, tjejer och killar hade i stort sätt likadana plagg. Och jag har starka minnen av hur modeinfluenserna flyttade från Paris till London, det skedde ju under slutet av 60-talet, men det fortsatte under 70-talet. Det helsvenska jeansmärket Gul&Blå var klart Londonorienterade, säger Margareta.

Margareta Backtröm och Eva Karlsson
Margareta Backtröm och Eva Karlsson

Med erfarenhet från arbete i modeindustrin menar Eva att banbrytande design alltid ska presenteras i kollektionerna men det är aldrig det som säljer. Oftast tar det tre säsonger innan den slutliga kunden vet att den vill ha plagget. Generellt är det inte den som hittar på en ny trend som blir rik av den utan efterföljarna som influeras av den, säger Eva och avslutar med att säga att hon personligen gillar 70-talets nätta siluett.

Mer om Eva Karlsson och Margareta Backström Öberg:

Eva Karlsson designer och driver Teda Art Project med kurser i sömnad, mönster och återbruk.

Läs mer på www.teda-art-project.se och på Instagram.

Margareta Backtröm Öberg en av Sveriges största samlare av vintagetyger, tröjor från Bohus stickning och Herméssjalar. Driver vintagebutiken Lata Pigan. Läs mer på hennes Instagram och Facebook.

 

 

Glada hälsningar från

Eva Karlsson och Margareta Backström Öberg