Vinnare 1

Språk

Englishsuomisvenska

Beatrice Tiger, Linköping 29 år

Beatrice Tiger

Om eget skrivande

”Jag tycker om att skapa saker och uttrycka mig på olika sätt, och skrivande är ett som jag skulle vilja utforska mer.”

Juryns motivering

När stormen har lagt sig
En intensiv och sinnlig novell med 
överraskande slut. Jagets upplevelser 
berättas med lätthet och självklarhet, 
hela vägen från dröm till verklighet.

Läs novellen

Lyssna eller ladda ner När stormen har lagt sig.
För att ladda ner novellen till din dator så högerklickar du på länken och väljer ”spara som” .

När stormen har lagt sig

En glittrig genomskinlig tröja, tighta byxor, läderstövlar. Mitt på dansgolvet står jag och blundar. Jag dansar, rör mig så tryggt och så stadigt. Jag hör inte musiken, jag känner den. Är det min puls eller rytmen? Exakt lagom mycket alkohol i blodet, känslan av det varma pirret i magen. Jag är lätt. Jag är lugn. Jag är. Jag vet inte vad klockan är och det spelar ingen roll, här och nu är det enda som existerar. Jag känner en kropp som närmar sig min, som tillhör någon annan. Långsamt och smidigt rör den sig mot mig tills den är alldeles intill, och den utstrålar mjuk värme. Den står stilla en liten stund tills den till slut rör vid min. En mage mot min höft. Den gnider sig lätt mot mig och jag låter den. Jag vänder mig om i ett danssteg. Hans ansikte mot mitt. Jag känner hans andedräkt. Mina lätt särade läppar pressas mot hans. Mjuka, varma, släta. Sköna. Vi rör oss till rytmen tillsammans. Jag behöver inte ha honom här, men jag vill. När det är dags öppnar jag ögonen och ser in i hans. De är orädda. Vi behöver inte säga någonting, vi vet båda vad vi vill. Lokalen är full, men vi rör oss lika lätt genom den som om den vore tom. Vi skyndar oss till garderoben för att hämta ut våra saker. Vilken tur, det är inte någon kö! Vi tar på oss jackorna och går ut.

Kontrasten mellan värmen och svetten där inne och kylan här ute är påtaglig och behaglig. Andedräkten ryker. Han tar min hand i sin och vi börjar gå. Han för, men det hade lika gärna kunnat vara jag. Jag tycker om snöns lätta knarrande under skorna. Vi går en stund tills vi stannar framför ett ljusgult hyreshus, vi har nått vårt mål. Han tar fram sina nycklar och öppnar porten. Nu har kylan börjat tränga in i mig och sticker min hud med små nålar. Det luktar kallt i luften. Intåget i byggnaden är välkommet. I trapphuset luktar det cigarettrök och matos och något som är svårt att placera. Två våningar upp för spiraltrappan med lätta steg som ekar mot stenväggarna.

Taklampan i hallen förblir släckt och den enda ljuskällan är det svaga ljuset från lyktstolpen utanför fönstret. Ytterkläderna kastas obrytt på golvet. ”Jag vill ha dig”, är det första jag hör honom säga. Jag tycker om att höra det. Mörk, stadig röst. Det finns ingen osäkerhet i den. Jag ger honom ett lätt leende och en blick som säger att jag redan vet. ”Var är sovrummet?”, frågar jag. Han tar min hand igen och vi går förbi köket som ligger på vänster sida, toaletten till höger. Han leder mig in i sovrummet och tänder lampan. Belysningen är skum. Som gjord för att se varandra, men inte riktigt. Vi hjälps åt att klä av oss. Vi i sängen, kläderna i en hög bredvid. Vi rör vid varandra, vi glöder! När han tar på mig går stötar genom kroppen. Jag anar att han känner samma sak, men jag vet inte. Min upplevelse är min och hans är hans, det är viktigt att inte blanda ihop dem. Lakan mot hud, kropp mot kropp, armar och ben som slingras runt oss. Flämtningar, stön, skrik. Njutning, smärta, extas. Fuktigt, mjukt, hårt. Omgivningen är oviktig, har den någonsin varit viktig?

Efteråt ligger vi flämtande bredvid varandra och svalnar, täcket är för varmt för att ha på sig. Jag kysser hans bröst och låter huvudet vila mot det. Vi glider in i stilla sömn, lugnt och fridfullt. Det finns ingenting att lägga till.

Vakenheten bryter ut; brutal, men inte obehaglig. Jag har inte öppnat ögonen än, jag vill vara kvar i känslan en liten stund innan jag vaknar helt. Min säng är varm och skön. Oförglömligt. Perfekt. Det kommer det att vara när det har hänt, efter att galenskapen är över. Fantasin, min livboj i den storm som har blivit vardag. Blicken framåt.