Stipendiat

Språk

Englishsuomisvenska
Närbild på hand med penna som skriver på ett block

2021 års skrivarstipendiat utsedd

Vi gratulerar Emma Leifler, 17 år från Linköping som är Götabibliotekens skrivarstipendiat med novellen Får man hälsa?

Så här lyder juryns motivering:

En suggestiv och humoristisk historia med stråk av svärta där en ensam gammal dam åkallar självaste Lucifer för att dricka te. 
Språklig detaljrikedom och livfull dialog skildrar ett laddat möte som roar, förskräcker och överraskar.

Vi bad Emma svara på några frågor om sitt skrivande:

Grattis till att ha blivit 2021 års skrivarstipendiat. Hur känns det?

Det känns väldigt märkligt men självklart även extremt roligt. Det var verkligen inte det här jag förväntade mig när jag skickade in min novell klockan tio på kvällen den sista dagen. Det som känns finast av allt är att veta att någon där ute har läst det jag skrivit, och uppskattat det. Det värmer mer än man kan ana.

Har du varit med i någon skrivartävling förut?

När jag gick i fyran hade min skola alltid en årlig nobelprisutdelning där tre elever fick ett pris i svenska, naturvetenskap, eller samhällsvetenskap (det kan ha funnits ett vänskaps-pris också, jag minns inte riktigt). Ett år hade vi som uppgift i svenskan att skriva spökhistorier, och då hade jag turen att vinna med min novell som handlade om en mormor och hennes döda barndomsvän. Det var en lika stor ära och överraskning då som det var nu med Unga berättare. För några år sedan kom jag med i en novellantologi från Sverok, även den på temat döden, och jag har försökt skicka in bidrag till novelltävlingar på nätet som tyvärr aldrig blev av eftersom jag inte hann klart.

Det märks att du tycker om att skriva. När upptäckte du att det var något du ville hålla på med?

Jag har alltid gillat att läsa (eller helst lyssna på och låta pappa sköta läsandet) och att konstruera egna historier har nog alltid varit en del av det. Jag minns att jag fick en liten bok med en kanin på framsidan och tomma ark inuti av min lärare i ettan som jag skulle fylla med mina historier (målet var att skriva en hel bok om kaninen i hatten som syntes på framsidan, jag kom en sida), men det var först när jag började i samma klass som en annan skrivintresserad som jag började mitt skrivande mer på riktigt. Vi brukade ibland sitta fem personer uppe i biblioteket och skriva historier på våra iPads från skolan, och sedan rotera efter någon minut så att vi skrev vidare på varandras. Det var väldigt givande att få se hur andra tänkte, och det uppmuntrade en till att fortsätta när man hade stöd av varandra.

Hur får du idéer till vad du ska skriva om?

Jag skäms nästan lite över det, men väldigt mycket av min inspiration kommer från andra verk jag läst. Det är lite av läsningens förbannelse; att för varje bok jag läser blir jag sugen på att skriva en egen version av historien bara för att få den så som jag vill. Går det tillräckligt lång tid blir väl berättelsen mer och mer min egen i takt med att jag ändrar på karaktärerna och slänger in nya idéer, men mycket av min ursprungliga inspiration kommer just från saker andra redan skapat. Även låttexter och bilder jag snubblar över har gett upphov till små korn till berättelser som kanske blir skrivna en vacker dag.

Dessutom skriver jag alltid ner korta idéer i mina anteckningar i mobilen när jag kommer på något, ofta inspirerat av något jag sett runtomkring mig. Bussturer tidigt på morgonen och hem från skolan är små guldgruvor för att komma på sömndruckna, bisarra idéer. Häromdagen fick jag exempelvis en idé om en historia om ett spöke som blev omkörd av bussen eftersom chauffören inte kunde se honom. Det är sällan jag använder alla idéer jag kläcker, men det känns fint att veta att de finns bevarade där. Om inte annat är det kul att gå tillbaka och läsa dem senare.

Hur gör du för att utveckla ditt skrivande?

Jag är väldigt dålig på att läsa faktaböcker, så även om jag är intresserad av skrivande och vi äger många böcker på ämnet i familjen (mamma skriver mycket själv) har jag faktiskt aldrig läst dem. Jag satsar mer på att skriva, låta mina texter vila, och sedan läsa dem igen och kanske peta lite i dem här och där och hoppas att jag lär mig något i processen. Om jag känner mig modig kan jag låta andra läsa och ge feedback, men för det mesta föredrar jag att hålla mina texter för mig själv.

Förutom att analysera sina egna texter tror jag att läsning hjälper mycket i att utveckla sitt skrivande, så jag brukar försöka lägga märke till detaljerna jag uppskattar och ogillar i böcker jag läser för att sedan kunna använda dem själv. Men ofta glömmer jag bort att tänka på hur berättelsen är utformad för boken är för bra.

Jag har märkt stor skillnad mellan texterna jag skrev tidigt i sjuan och de jag skriver nu fyra år senare, och jag tror att det viktigaste av allt när man skriver är att inte sluta. Jag är själv usel på att redigera mina texter och satsar allt på att göra rätt den första gången (vilket aldrig fungerar), så jag ska inte säga något om att ”trust the process” eftersom jag själv tycker att det är svårt att ta till mig tips som säger att det första utkastet inte behöver vara perfekt. Men precis om med alla konstformer tror jag att det är viktigt att vara envis, och att kunna lära sig att uppskatta det man skapar, även om det inte är identiskt med visionen man hade. För faktum kvarstår att en text, hur dålig den än må vara, ändå är bättre än en blank sida.

Har du kontakt med andra som skriver?

Jag brukade umgås med fler skrivintresserade förut, men på grund av att alla börjat på olika skolor ses vi inte lika ofta längre. Wattpad var en bra plattform för att träffa andra som gillar att skriva, men även där var det länge sedan jag hörde av någon. Dock bollar jag ofta idéer med min mamma, jag har en gammal vän som skriver mycket hon med (även om vi skriver i väldigt olika genrer), och i och med Unga berättare och kurserna i skrivande på biblioteket vet jag nu att det finns många trevliga människor där ute med samma intresse som man skulle kunna söka kontakt med.

Till sist har du några bra böcker att rekommendera?

Så många vintermysiga romaner kan jag tyvärr inte, men några favoriter hos mig som verkligen är läsvärda ändå är En droppe i rymden av Lisa Rodebrand, och Drakviskaren av Lovisa Wistand. Sedan är alla Astrid Lindgrens böcker ruskigt bra, jag minns speciellt att jag älskade Mästerdetektiven Blomkvist som barn, och andra delen i Sarah J Maas bokserie Cresent City står på min egen önskelista.