Stipendiat

Språk

Englishsuomisvenska

2019 års skrivarstipendiat utsedd

Vi gratulerar Erik Malmberg som är Götabibliotekens skrivarstipendiat. Han har skrivit novellen Acceptera. Erik har faktiskt deltagit i Unga berättare-tävlingen många gånger, men inte tidigare blivit stipendiat. Till sommaren väntar en skrivarkurs på folkhögskola.

Vi bad Erik svara på några frågor om sitt skrivande:

Hur fick du idén till novellen Acceptera?

I novellen är huvudpersonens vedermödor och själlösa irrfärder som bekant sprungna ur att hans gamla knapptelefon efter många år av trogen tjänst till slut tackat för sig i en explosion av elektrolyt. Samma sak hände även mig i somras. Nåväl, inte exakt, men nästan. Det var visserligen ingen explosion, utan snarare ett långsamt utvidgande av batteriets volym till dess att telefonens ryggrad knäcktes under trycket, man konsekvensen blev densamma: Jag har nu en smarttelefon (Ja, jag vet att jag är ungefär tretton år efter alla andra.), och om inte själva handlingen att äga en sådan är en faustisk överenskommelse så vet jag inte vad som är det, men samtidigt innebär det ju att all världens kunskap numera aldrig är längre bort än en svepning med tummen. Det var ur den ambivalensen som idén till novellen växte fram.

Skriver du på något nytt nu?

Jag försöker skriva varje dag, så ja jag har en del projekt på gång. Men det mesta putsas det på så länge att det inte blir något kvar, och det kommer därmed sällan ut i dagen och ljuset.

Vilka är dina egna favoritböcker?

För att bara nämna några: ’I vår tid’ av Ernest Hemingway, för en kärnfullhet vars enda like är Sibelius sjunde symfoni. ’Två par systrar’ av Marilynne Robinson, för beskrivningen av sjön som dränker texten i sitt skimrande ljus och mörker. ’Onåd’ av J.M. Coetzee, för att ingenting är enkelt. ’Känslan av ett slut’ av Julian Barnes, för att den påminner om saker man borde minnas men glömt. ’På väg’ av Jack Kerouac, för att man inte kan resa hem utan att först resa bort. ’Slakthus 5’ av Kurt Vonnegut, för att vissa saker inte går att prata om utan en mask av komedi. ’Högt bland Saarijärvis moar’ av Väinö Linna, för kraften i den första meningen och för att den innehåller det annars så väldigt underskattade ordet gräfta.

Har du något råd till någon som skulle vilja vara med i Unga berättare-tävlingen 2020?

Läs mycket. Skriv mycket. Ansträng dig för att skriva så som ingen annan skulle skrivit.