Bild på Nathalie MattsonNathalie Mattson, 22 år,

Linköping 

Det nationella provet 

 

 

 

 

Varför skriver du?

I skrivprocessen finns det något frigörande. Genom skrivandet får jag möjlighet att beskriva verkligheten eller skapa nya världar. Möjligheten till det är det som gör att jag älskar att skriva.

Juryns motivering:

Med stor närvaro och ett effektivt språk gestaltas en stark känsla av nervositet, stress, ja rent av panik. Berättelsen präglas av såväl en stark framåtrörelse som en klaustrofobisk känsla och landar skickligt i ett hoppfullt slut.

Lyssna eller ladda ner Det nationella provet

För att ladda ner novellen till din dator så högerklickar du på länken och väljer ”spara som” .

Läs novellen:

Det nationella provet av Nathalie Mattson

Den sura vätskan letar sig upp i flickans hals och hon spottar ut den i handfatet. Det är tio minuter tills det nationella provet börjar. Hon tar en pappershandduk och torkar sig försiktigt runt munnen för att inte få med sig masken av foundation. Den beska smaken dröjer sig kvar i munnen. Tuggummipaketet i väskan är slut och hon försöker gurgla vattnet. Inte så mycket för att ta bort smaken, mer av rädsla för att någon ska känna hennes obehagliga andedräkt.

Hon lutar huvudet mot den fläckiga spegeln. Tankarna springer runt i hennes huvud. De är för många, alldeles för många. De snurrar runt, griper tag i varandra och släpper lika fort, likt en karusell som aldrig slutar att snurra. Inlämningen i historia, mammas och pappas bråk på morgonen, matteprovet, kyssen hon fick av en pojke i fredags och det nationella provet som börjar om åtta minuter. Hon tänker på allt, alla tankar på en och samma gång. Sen kommer den tanken. Tanken som hon inte vill ska stiga på karusellen, men som alltid gör det ändå. Köksknivarna. Köksknivarna mot hennes handleder. Kanske skulle det bli tyst då. Kanske skulle karusellen sluta att snurra då.

Men hon vet att hon inte får ge efter för den tanken. Köksknivarna kan åka hur mycket karusell de vill, trots det kan hon aldrig leva ut tanken. En konstant ångest och uppstötningar på skoltoaletten kan man dölja, men ärr på handlederna säger för mycket. Hon får bara ge sig själv ärr som inte syns.

Om sex minuter börjar det nationella provet. Karusellen snurrar allt fortare. Golvet börjar gunga och väggarna lutar sig in över henne. Hon måste sätta sig. Hon måste förmå sig själv och rummet att inte falla samman. Försiktigt glider hon ner mot väggen och sätter sig ner. Handflatorna placerar hon mot det kalla laminatgolvet. En tanke om att det kanske är smutsigt kommer till henne, men den försvinner snart i karusellens snurrande. Hon är rädd för att golvet ska falla samman. Rädd för att hon ska falla samman.

Desperat trycker hon handflatorna hårt mot golvet. Trycket över bröstet ökar ändå. En liten människa springer runt i hennes bröst. Han tänder tändstickor i hennes lungor och skär med en kniv i alla vävnader. Flickan får inte luft längre. Hennes andetag har förvandlats till små kippningar efter syre. Och allt hon kan tänka på är att hon inte hinner. Tanken hoppar på karusellen och knuffar bort alla andra passagerare. Hon har inte tid för panik. Om fyra minuter börjar det nationella provet. Världen hinner inte falla samman och resa sig upp igen på fyra minuter.

Några hårda knackningar slår mot toalettdörren och flickan hör sitt namn. En uppmaning om att hon fan måste skynda sig följer. Hon försöker att resa sig, men golvet och hon är fortfarande ostadiga. Personen i hennes bröst fortsätter att elda och skära. Hon blir kvar på golvet. En sista knackning och ett sista rop hörs utanför, men hon kan inte svara. Hennes fokus måste förbli på att kippa efter det lilla syre som personen i bröstet tillåter henne att få.

Det finns inga minuter kvar till det nationella provet. Hennes klasskamrater har redan nervöst satt sig vid sina bänkar och börjat bläddra i pappren. Hon och hennes juristdröm sitter kvar på golvet. Karusellen har börjat att snurra långsammare och personen i bröstet verkar ha fått slut på tändstickor. Det blir lättare att andas och även om tankarna snurrar så hinner hon att tänka dem. Tanken om att hennes betyg nu kommer att sänkas slår henne. Hon förväntar sig att den tanken ska ge personen i bröstet en ny tändsticka, men ingenting bränner till. Personen i bröstet verkar vara lika utpumpad som hon själv.

Så kliver en ny tanke fram, men istället för att hoppa på karusellen griper tanken tag i den och stoppar den. De andra tankarna hoppar av karusellen och kvar finns bara den nya tanken. En tanke om att hon inte vill må så här. Hon tänker på att hon vill kunna sova på nätterna. Hon tänker att hon inte vill spy. Hon tänker att hon vill kunna känna andra känslor än oro och ilska. Tankarna blir fler, men de är logiska. För första gången på länge åker de inte karusell, utan de ställer sig på ett led så att hon kan granska dem.

En tanke i ledet är ett telefonnummer. Flera gånger har hon tryckt in det på mobilen och stirrat på displayen. Trycka på den gröna luren har hon aldrig vågat. Det skulle ha varit att misslyckas, men de nya tankarna får henne att ta upp mobilen, slå numret och trycka på den gröna luren. Några signaler går fram innan en automatiserad röst välkomnar henne till psykologmottagningen.