Senaste artiklar
Logga in

Jorge Luís Borges

Jorge Luís Borges

 

Utgivningen av Jorge Luís Borges (1899-1986) på svenska har varit utspridd över lång tid och en hel del har förblivit oöversatt, då hans samlade verk är ofantligt. Genom Bokförlaget Tranans försorg presenteras nu författarskapet för första gången på ett mera övergripande sätt, med ett generöst urval i tre band. Urvalet är kronologiskt och innehåller såväl skönlitterära berättelser som essäer, lyrik och artiklar. Redaktörer för utgåvan är Lasse Söderberg och Oscar Hemer, som också syns bland översättarna. Första bandet är Borges 1: 1923-1944, som omfattar den unge Borges, långt före det internationella genombrottet.

Borges betydelse för den moderna latinamerikanska prosan kan aldrig nog betonas. En novellens mästare som Julio Cortázar skulle knappast ha blivit den han blev, om han inte inspirerats av Borges. Jag finner också drag av honom hos Juan Rulfo, Octavio Paz, Alejo Carpentier och Carlos Fuentes. Han lärde sig skriva avantgardistisk poesi i Madrid och debuterade som poet med Att glöda för Buenos Aires (1923). Trots all lärdom och mycket intellektualism i allt som han skrev var hans språk också i lyriken alltid enkelt och okomplicerat. Svårighetsgraden låg aldrig i språket. Också i den senare lyriken finns speglarna, labyrinterna och svärden som motiv, men nu har dessutom blindheten, ålderdomen och ensamheten tillkommit. Borges gick igenom åtta ögonoperationer men blev ändå helt blind 1955.

I sitt författarskap vill han visa på dolda sammanhang och hemliga enhetsmönster. Han skriver om människan i konflikt med sig själv, om kluvna själar och om människor som söker sina förlorade identiteter. Han försökte uttrycka universum i en enda formel i ett enda ögonblick och befann sig stundtals långt från vardagen och verkligheten. Någon socialt och politiskt engagerad författare var han aldrig och kritiserades för det. Han avskydde inte bara Hitler och Mussolini utan också den argentinske diktatorn Perón, som hämtat många idéer från fascismen i Italien. Till en början stödde han 1976 års militära kuppmakare i Argentina med Videla i spetsen, vilket med all säkerhet gjorde att han aldrig fick Nobelpriset i litteratur. När han så småningom förstod vilka våldsdåd som regimen stod för, tog han avstånd från den.

Borges berättelser är aldrig enkla, eftersom alla förutsätter ett universum av komplicerad sammansatthet. Ofta är de föregivet dokumentära, där ändå allt som händer och alla människor är fiktiva. Själv en mycket fridsam människa fascinerades han av handlingsmänniskan, av action, våld och brutalitet. Han skrev gärna om våld, hämnd och ond bråd död och drogs till det våldsamma och dramatiska. Det vimlar av svärd och knivar i hans författarskap. Knivduellen är det gamla argentinska machoprovet. Hans huvudpersoner är nästan alltid män och den fysiska kärleken skildras nästan inte alls.

1943 börjar Borges arbeta på ett litet bibliotek i Buenos Aires, där han vantrivdes från allra första början, men där han skrev Biblioteket i Babel, om det oändliga biblioteket som symboliserar världen eller universum. Antalet böcker är obegränsat eller biblioteket är som en jättelik bok, där antalet sidor aldrig tar slut. Genom labyrinten och spegeln ger han en kosmisk vision åt berättelsen, där labyrinten är ett ordnat kaos och spegeln symboliserar mångfald och oändlighet. Emanuel Swedenborg inspirerade Borges till att försöka säga det outsägliga. Han satte även den fornnordiska litteraturen mycket högt och särskilt då den isländska. Han behärskade både fornengelska och isländska och lät gärna berättelsernas huvudpersoner bära skandinaviska namn. Språket i berättelserna är influerat av den isländska sagan, när han försökte skriva sakligt, rent och fritt från retoriska inslag.

Tidigare har det funnits tre berättelsesamlingar av Borges på svenska. De är Biblioteket i Babel, David Brodies rapport och Gåvornas natt. I Argentina betraktade sig Borges som en europé i exil, ändå skrev han gärna om argentinsk historia, om Buenos Aires och om gauchons liv på Pampas. Hans avsikt var egentligen bara att skriva något lite om livet men framför allt att roa med sin absurda värld av speglar och labyrinter. Han är bara i andra eller tredje hand en realistisk författare. I första rummet kommer alltid idéinnehållet och den fantastiska föreställningen. Livet är ett oändligt hasardspel i hans författarskap, där paradoxalt även slumpen kan vara logisk. I labyrinternas labyrint – universum – ryms både det förflutna och framtiden. Allt sker nu.

 

Text: Thomas Almqvist

Lästips


Till startsida Till våra inspirationssidor Innehållsöversikt med en lista på sökord från A till Ö Vanliga frågor och svar vårt program Kontakta eller fråga oss