Logga in

Rösta på bidragen i berättartävlingen Unga berättare
 

Varje vecka till och med 31 dec. presenterar vi vinnarna, en i taget, på den här sidan. Under den perioden kan du rösta på din favorit. Samtliga vinnare och en länk till röstningsformuläret  hittar du antingen i menyn till vänster eller till höger på denna sida.

Vinnarna presenteras Vinnarna presenteras

Sara Lovisa Lagman, Linköping
Tidsfördriv och tidsperspektiv

Hur gammal är du och var bor du?Bild på Sara Lovisa Lagman
Jag är 23 år gammal och bor i Linköping.

Vem är du?
Jag kommer ursprungligen från Linköping, men bytte ut Stångån mot havet och snöiga vintrar mot regn året runt, då jag flyttade till Stavanger på Norges västkust för fyra år sedan. Det som bara skulle vara ett år blev tre, då jag trivdes alldeles för bra för att flytta ”hem” igen. Jag jobbade på en trevlig liten kaffebar där jag fick laga utsökt kaffe och möta nya människor varje dag – fantastiska saker båda två. Nu är jag tillbaka i Sverige och har precis påbörjat studier i grafisk design och kommunikation i Norrköping. Jag drömmer om att bo i ett stort hus på landet, få jobba kreativt och kunna förändra världen på ett eller annat sätt. Ja, drömma kan man ju alltid!

Varför är du med i Unga Berättare?
För mig är det både kul och viktigt att få uttrycka mig i skrift. Att skriva är en del av min vardag vare sig det handlar om att kluddra lite i ett anteckningsblock, få ner mina tankar på några dagbokssidor eller att skriva ett långt brev till en vän. Skrivandet är ”mitt uttryckssätt” och det är där jag får utlopp för min kreativitet och mina tankar.
Jag snubblade över Unga berättare av en tillfällighet. Jag hade redan en färdig novell som jag tyckte passade att skicka in, och på den vägen är det. Det vanligaste är att det jag skriver bara hamnar i en mapp i datorn, så det känns både kul och lite läskigt att något jag skrivit faktiskt blir läst. Jag vill fortsätta att skriva och utveckla mitt skrivande, och att vara en av finalisterna i Unga berättare känns som ett steg framåt i rätt riktning.

Hur skulle du beskriva din novell utan att berätta handlingen?
Min novell handlar om drömmar, livet och verkligheten - jag kan nog inte sätta mer etikett på den än det. Texten kretsar kring en ung kvinna som är på väg mot något nytt och okänt. Det är ett uppbrott i tillvaron, och berättelsen ger oss en inblick i hur tid och avstånd sätter perspektiv till det liv hon lämnat bakom sig. Hennes huvud är i fokus, och allt utgår därifrån. Hon tänker tillbaka på minnen och funderar kring relationer, och det är hennes intryck och tankar som spelar roll.

Hur ser ditt skrivande ut om tio år?
Jag hoppas att jag ska få mer tid att skriva och att jag ska kunna gå fler skrivarkurser (jag har redan gått en, och det var fantastiskt roligt). Kanske vill jag bli författare en vacker dag, eller någon slags skribent! Jag tror i alla fall att jag alltid kommer att ha skrivandet i min vardag på ett eller annat sätt, och skulle jag få chansen att jobba med det vore det verkligen en dröm!

Vad och var läser du helst?
När jag läser vill jag ha det tyst och stilla. Min favoritplats är antagligen hemma i soffan en tidig förmiddag. Då är ljuset som bäst och det brukar vara en så lugn och behaglig stämning. Just nu läser jag den norske författaren Jan Kjærstad, som har blivit en av mina favoriter på sista tiden. Han har ett så vackert språk och uttrycker sig på ett sätt som verkligen tilltalar mig. Tove Jansson är en annan favorit, och jag har precis lagt ”Sommarboken” åt sidan för att istället ta fram ”Pappan och havet”.

Intervjun gjordes i september 2017

Juryns motivering:
Läsaren får ta del av huvudpersonens funderingar under en flygresa över Atlanten. Språket flyter smidigt och fångar den tudelade känslan av vara på väg mot något nytt och spännande, samtidigt som där finns ett vemod över det som lämnas. Tankar om tid ramar in berättelsen på ett elegant sätt.

 

Lyssna eller ladda ner Tidsfördriv och tidsperspektiv
För att ladda ner novellen till din dator så högerklickar du på länken och
väljer ”spara som” .

Läs novellen:

Tidsfördriv och tidsperspektiv av Sara Lovisa Lagman

Tid. Det är så konstigt med tid. Man har förberett något länge, planerat och tänkt. Och så plötsligt sitter man där tusentals meter upp i luften och många mil hemifrån. Och snart sex timmar tillbaka i tiden - det är nästan som magi det, tänkte hon och tittade ut genom fönstret på en färggrann horisont och vita molntussar. Hon svalde och önskade att den där klumpen i magen skulle försvinna.

Hon betraktade luften utanför. När man inte kan se några rörelser utanför fönstret känns det som att tiden står stilla, resonerade hon för sig själv. Man kan se färger på himlen, men det hjälper inte med tidsperspektivet eftersom man liksom inte kan fästa ögonen på något konkret.Hon fick nästan svindel när hon insåg att hon satt still i ett flyg som rörde sig fortare än vad hon kunde föreställa sig.

De dimmiga morgontimmarna hade varit ett enda virrvarr av sömniga rörelser, mörka rum och telefon efter taxi. Så den sista hetspackingen och sedan iväg. Hon hade febrilt tänkt igenom packlistan för att komma på vad hon kunde ha glömt, men var alldeles för trött för att memorera allt. Istället hade hon lutat sig tillbaka i sätet och slutit ögonen.

Tusen meter upp i luften är allt i alla fall för sent, om man nu glömt någonting. Hon tänkte efter. Plånbok, mobil, skrivbok, laddare, tandborste. Ja, allt det viktigaste var nog med. Fast tandborsten var ju inte så viktig, om man nu tänkte efter. Nej, om hon hade glömt tandborste var det klart hon kunde köpa en ny. Det var värre med plånboken. Hon kände efter i jackfickan. Ja, den var med. I fickan låg också något annat; något hårt, vasst och runt - en kapsyl. Jonas kapsyl!Ögonen tårades, hjärtat började slå snabbare och hon gned händerna mot varandra i knät. Åh nej, inte gråta!Om folk såg att hon hade tårar i ögonen kanske någon frågade vad som var fel, och då skulle hon inte kunna svara. Vad var det nu Jonas hade sagt? ”Om universum vill kommer vi träffas igen en dag, ändå.”Hah! Jonas med sina bohemiska tankar och alternativa livsstil! Hon tänkte på hur glad han hade blivit när brevet kom. Han var redan hemma när hon kom hem från universitetet den dagen, och han stod i hallen med brevet i handen. Det mjuka leendet och den förväntansfulla blicken:”Ja men öppna då!”. Hon kom precis ihåg hur det kändes att öppnat kuvertet, dra ut det styva pappret och scanna igenom texten. Han hade blivit så glad, och hon hade blivit så glad. Men så hade glädjen förvandlats till sorg för dem båda två, för de visste vad det här innebar.

Hon suckade och sjönk lite längre ner i stolen. Jaha, och så sitter man högt upp i luften. Bland helt okända människor som man ändå har någonting gemensamt med. Vi rymmer och försvinner för ett tag. Och jag – jag försvinner för ett ganska långt tag. Vet ni det? Vet ni det allesammans, medresenärer och passagerare? Vet ni varför jag sitter här på ett plan som ska ta mig över Atlanten långt bort från trygg och säker mark?

Det kändes så verkligt att hon nästan trodde att hon hade sagt det högt. Men ingen av de andra passagerarna verkade ha lagt märke till ropet som utspelade sig inuti hennes huvud. Typiskt. Det hade varit kul om det hände något.

Hon kändes sig både rastlös, uppstressad och sentimental på samma gång. Samtidigt som hon var på väg mot något nytt och främmande lämnade hon något kärt och känt bakom sig. Det fanns mycket att tänka över och det fanns fortfarande många timmar att älta beslutet om att faktiskt åka. Hon drabbades av plötslig panik. Vad håller jag på med? Vem är det som gör något sådant egentligen? Gör folk sånt här? Det kändes som att hon hade lämnat allt bakom sig, för något nytt som hon inte ens visste vad det var. Hoppas jag har valt rätt. Hoppas det går bra. Hoppas jag överlever. Hon upprepade meningarna som ett mantra i sitt huvud. Man visste ju aldrig med nya länder och städer. De kunde sluka och förgöra en på bara en sekund, och särskilt om man bara var en liten osäker människa utan identitet. Det var så hon kände sig. Och det var så som Jonas hade sagt en gång när han var arg. Som han ångrade så extremt mycket efteråt. ”Förlåt. Stjärna, förlåt mig. Fina, fina stjärnan.” Hon var hans stjärna. Men inte längre. Nej nu var allt över och försent.

Och så var det det där med tiden. Den som bara går vare sig man vill eller inte.Med Jonas hade tiden gått så snabbt. ”Tiden går snabbare än vad ökenvindarna blåser i Sahara”, hade han sagt en gång och skrattat. Åh vad hon saknade honom. Jonas med alla de exotiska länderna i bakfickan. Och mamma och pappa. Och mormor och morfar! Vad skulle hända med alla nu när hon snart var tusen och tusen mil bort. Hon kände sig som en svikare, en som bara drar.

Mormor och morfar hade blivit så glada över antagningsbeskedet. Särskilt morfar. ”Du går allt i morfars fotspår du”, hade han sagt och strukit henne över håret så som han brukade göra när hon var liten och fick sitta i hans knä medan han läste tidningen på kvällen. Och så som Jonas hade strukit henne över håret varje kväll innan hon somnade. Å nej, inte gråta. Inte inte gråta. Hon var så trött på att gråta. Över Jonas, över morfar, över mamma och pappa. Jag är alldeles för känslomässigt ostabil. Hon kände sig irriterad. Det måste vara något fel på mig. Hur ska jag klara mig igenom livet och jag bara gråter hela tiden?

Utanför flygplansfönstret hade molntussarna förvandlats till en stor, mjuk molnmatta, och hon försökte fördriva tiden genom att rita stjärnor i imman på rutan.

Snart så landar jag. Sex timmar tillbaka i tiden, många mil hemifrån och bland nya människor som inte känner mig. Och fortfarande kan man inte se att tiden går, för utanför fönstret ser det ut som att allt står still. Det är så konstigt med tid.

Ladda ner som e-böcker
808372
Loading...
Utgivningsår: 2017
Medietyp: E-bok
Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna
772904
Loading...
Utgivningsår: 2016
Medietyp: E-bok
Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna
734800
Loading...
Utgivningsår: 2015
Medietyp: E-bok
Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna Omarkerad betygsstjärna
Kontakt Kontakt

Ansvarig för
Unga berättare

Ingrid Loeld Rasch
Regionbibliotek Östergötland
ingrid.loeld.rasch@regionostergotland.se



Till startsida Till våra inspirationssidor Innehållsöversikt med en lista på sökord från A till Ö Vanliga frågor och svar vårt program Kontakta eller fråga oss